Så här i Coronatider då man har mer fritid än vanligt så hinner man faktiskt läsa lite. Jag har köpt två agilityböcker som jag varmt kan rekommendera. Den ena heter "Agility från valp till champion" skriven av Pertti Vilander och Hannele Nykänen och utgiven 2008. Den andra boken som är nyare från 2017 är skriven av Fanny Gott och heter "Agility från grunder till första start."
Båda böckerna är riktigt bra men jag tänkte lyfta lite saker ur den äldre boken som jag fastnade för. Trots att sporten har utvecklats en hel del så finns det alltid saker man kan hitta i gamla böcker och andra infallsvinklar.
Att lära sig att läsa av sin hund eller förstå hur det är att vara hund är någonting som jag lär mig varje dag. Senast idag lyssnade jag på hundcoachen Fredrik Steen på TV4 som sa att hundar i möten då man går ut och går vill inte träffas! Tror det kom som en chock för de flesta människor som såg på programmet. Skulle hundarna vara fria och inte gå i koppel så skulle de antagligen undvika varandra. Det är vi människor som ofta förmänskligar våra hundar och tror att de är som oss. Inte undra på att det blir så mycket problem och vi står där som frågetecken och undrar varför det inte går som man vill.
För att återgå till agilityboken "Agility från valp till champion" så handlar den mycket om hundens mentalitet och hur man skall tackla det. T.ex. vad den har för lämpliga drifter och hur stresstålig den är. Jag citerar boken " Man kan lära alla slags hundar agility, men det krävs att hundar har bra nervkonstitution för att den skall nå toppen och bli kvar där". Har hunden bra mentalitet och nervkonstitution kan den klara av yttre stress, om den blir distraherad av yttre faktorer så skall den inte låta sig påverkas av detta utan fortsätta med uppgiften. Den viktigaste driften för agilityhunden är flockdriften och bytesdriften. Har den bra flockdrift vill den vara med människan och samarbeta på bästa sätt och med bytesdriften kan man lätt och snabbt lära och skola den och motivera den till att tävla gång på gång. Dessa saker har jag naturligtvis inte automatiskt tänkt på när jag tränat även om mycket av det jag gjort har tangerat just dessa saker. Intressant är när man läser detta så börjar man analysera hur ens hundar har fungerat på agilitybanan och man börjar förstå vissa beteenden på ett helt annat sätt.
I boken berättas t.ex. om att när två hundar får träffas fritt så beter de sig på ett sätt än när den går i koppel med sin förare. Två hundar som träffas lösa snusar på varandra och nosar innan de börjar leka. Är hunden med sin förare går flockdriften oftast in. Om hunden bestämt att den är ledare i sin flock är det hundens plikt att berätta åt sin förare: "Ta det lugnt, jag tar hand om dig". Hunden börjar skälla och bråka, dessa hundar upplevs oftast som en hund som inte tål stress fast den egentligen har en förare som inte är klar i sitt ledarskap. Aj, vad det tog ont att läsa detta.... Jag har lite att jobba på där, men så bra att jag läste det eftersom jag ofta inte har styr på mina hundar då jag t.ex. ska gå på agilityträning så gör min pudel Ares ofta utfall och skäller det första han gör då han stiger ur bilen, som att han säger "Här kommer jag" håll er undan. De facto är det jag som borde gå i bräschen och Ares borde titta på mig och fråga vad ska vi göra nu. Det förklarar också varför han ibland tappar fokus på agilitybanan för att jag inte är en klar ledare tyvärr. Jag citerar boken igen " En hård hund bedömer om människan duger som ledare. Du kan inte säga åt en hund att du är ledare lite grand". .. Så sant som det är sagt därför blir det oftast problem med en hård hund som har en för mjuk förare. En hård hund sätter sig lätt över människan, den placerar sig som flockledare och njutar av sin roll som boss. En sån lite filur har vi i vår flockledare Kenny som oftast överlistar oss alla i familjen. En hård hund skäller oftast inte.
En bra flockledarhund har följande egenskaper: Den gör sig inte till för de andra hundarna, den går inte med på att någon ifrågasätter dess ställning i flocken, den ser sin ställning i flocken som självklar, den mobbar inte andra hundar i onödan och den vet att det hör till dess förpliktelser att uppfostra de unga hundarna samt den vet att ingen annan får ligga på dess bädd. Vår första pudel Kaj, var just en sådan fin pudel. Han var så lugn att jag i början trodde att han var en dålig ledare, men det var ju precis tvärtom. Oj så lite man har vetat om sina pudlar och dynamiken i flocken. Jag är i alla fall glad att jag lär mig mer hela tiden och är nyfiken.
Det finns flera fina tips och berättelser om hundars beteende i denna bok som jag verkligen uppskattade och hur du utnyttjar valptiden till det bästa.
Till sist så förklarades skillnaderna mellan de olika agilityklasserna så bra: De som tävlar i klass I skall kunna klara av att dirigera hunden från hinder till hinder. I klass II slipar man handingstekniken och i klass III övar man på att öka farten. Tänker man på det så förstår man sin egen utveckling och vart man är på väg. Grunden är viktig i allt man gör, så även i agilityn.
Skynda långsamt är aldrig fel.