Ge inte upp och planera lite lagom!

När allt är som mörkast och ingenting går den väg man hoppats på, så gäller det att vända de negativa tankarna och försöka fokusera framåt. Jag vet att det inte är lätt, men kom ihåg att efter regn kommer det alltid sol.

Ares på tävling i medi klass 3

Jag har skrivit i tidigare bloggar redan hur svårt det är att planera sitt hundliv, för det är sällan det går som man planerat. Din pudel blir skadad, din tik kanske inte blir dräktig som du tänkt o.s.v. Så jag har i alla fall lärt mig att inte planera för långt eller drömma för stort. Förr planerade jag in hundutställningar och andra tävlingar långt på förhand men vad vet jag hur livet ser ut om ett halvt år eller år? Går man in för högt och hoppas för mycket så blir ju fallet hårdare och man blir deppad, besviken när inte drömmen slår in. Så planera lite lagom men med ett aber. Drömma får man och ska man samt sätta mål, men alltid komma ihåg att ibland kan vägen till målet vara lite krokigare än man räknat med.

Var envis och tro på förändring

Jag har lärt mig att inte ge upp. Jag är ytterst envis. Har jag bestämt mig för någonting så kör jag så långt det bara är möjligt. Det kan kräva massvis med arbete men det är jag beredd att göra för att nå mina mål. Ibland går det och ibland inte och då får man inte knäckas av det utan tänka "vad lärde jag mig på vägen". Mina pudlar har gett mig så mycket och lärt mig så mycket, så utan motgångar hade jag inte haft så mycket kunskap som jag har nu.

Vad jag vill förmedla är att varje motgång föder en framtida medgång, men ger man upp och kastar yxan i sjön så har du ju inte fått någonting. Ett bra exempel är Ares, vår dvärgpudel från första kullen. Han fick efter kastrationen hösten 2023 plötsligt problem med rörelsemönstret i bakdelen. Våren 2022 hade han efter fysioterapibesök fått veta att han hade en lindrig rotation i höften och att den var sned. Vi for till Sport Dog Academy utanför Stockholm och korrigerade den. Hösten 2023 efter kastrationen så började han plötsligt "vobbla" bak, han kunde inte trava korrekt utan började rulla med bakbenen ungefär som en islandshäst töltar. Han ställde ofta höger bakben fram in under sig för att avlasta.

Lång rehabilitering

Ares står på balansdynan och tränar inre småmuskler.

Varken fysioterapeuten eller veterinären kunde fastställa vad huvudorsaken var, men vi fick rekommendationen att ta Cartrophensprutor samt antiinflammatorisk medicin och röntga bakdelen och det var hösten 2024 . Vi gjorde det och det konstaterades att han inte hade några som helst avvikelser i höften eller någon annanstans. Han hade inte heller någon artros till min stora glädje. Dock var han ännu oren och vi fortsatte med Cartrophen och fick rehabiliteringsprogram. Han gick på laser och vattentrask från vintern 2024 fram till början på våren 2025. Vid det här laget hade han börjat röra sig normalt och fysioterapeuten Maria Knutas som kommer regelbundet till Åland via Alandia Flowdog, knäckte till någonting på rätt i bakdelen och efter det kunde han sätta bak höger bakben och belasta alla ben lika mycket. Vi fortsatte med laser och vattentrask och han började därefter träna lättare agility till hans första tävling på ÅBSK i början på maj. Ares startade endast på lördagen och tog hem sitt andre CERT i Agility efter ett års tävlingsuppehåll! I slutet av maj tog han sitt andra hopp-CERT, så det kändes helt otroligt. Efter ett års rehabilitering var han på agilitybanan igen och jag som inte hade trott att vi någonsin skulle kunna utöva agility igen. Jag är så glad att Ares mår bra idag och troligtvis blev bakdelen mera instabil efter kastrationen då man skär av muskelfibrer och kanske hade han även känningar av höftrotationen. Ibland kan det vara svåra att hitta ursprunget till avvikelser i rörelsemönstret. När man sedan gör en korrigering så börjar nya muskelgrupper att jobba och andra blir spända så det gäller att jobba vidare och tro på det man gör och inte ge upp. Massage och laser är underbara metoder för att hela kroppen, det är även viktigt att träna de små inre musklerna. Agilityhundar har stora påfrestningar på kroppen då de gör snabba svängande och roterande rörelser samt landar med hård fart på frambenen. För agilityföraren gäller det att ta vara på sin hund och ge den bästa uppvärmning och nedvärmning för att kroppen ska hålla. Så klart kan det ändå bli skador på grund av hundens grundkonstruktion och om den t.ex. är lite sned från början i kroppen. Sådana saker kan man inte alltid veta. Jag rekommenderar i alla fall att röntga hundens rygg, höfter och framknän om man ska hålla på med sporten, så att man åtminstone vet vad som finns under.

Om jag ska knyta tillbaka där jag började. Ge inte upp om din hund blir skadad eller allting inte går som du tänkt. Jag vet själv hur deppad jag var i höstas då jag fick ta bort min älskade dvärgpudeltik Kajsa, Ares var skadad och Kenny var gammal och inte helt frisk. Pudlar är min stora hobby och när en bit tas bort av det och man inte kan träna eller tävla, så måste man ändå på nåt sätt hitta kraft att fortsätta. Kanske det låter löjligt när det finns större problem i världen, men jag tror alla behöver nåt i sitt liv som ger den där glädjen och kicken som gör vardagen lite roligare. För mig är pudlarna min vitamininjektion och jag är så tacksam att de finns. Vad lärde mig motgångarna då? Jo jag kan så mycket mera om hundens fysik, muskler och skador samt hur jag kan förebygga. Jag kan även inspirera andra till att titta på sin hund och fundera över om den rör sig rent eller inte. Finns det spänningar i kroppen som jag borde vara aktsam på o.s.v. Utan denna resa så hade jag inte vetat allt detta. Allt ont föder nåt gott i slutändan skulle jag säga.

I en tidigare blogg skrev jag om Hundsport och skador, hur kan jag förebygga, jag rekommenderar att läsa det inlägget om du just har börjat med agility eller vill veta lite mera hur man kan förbereda sin hund på bästa sätt https://www.daidai.ax/post/hundsport-och-skador

I övrigt vill jag önska alla en god fortsättning på sommaren, man får hoppas att det kommer lite mera sol och värme, för så här kall vår och försommar har man inte upplevt på många år.