Oh vad stolta och glada vi är över vår fina Kajsa som nu är 4,5 år gammal och hunnit med så mycket. Det var kärlek vid första ögonkastet då vi såg bilden på henne som valp, med den lite halvgalna blicken. Vi är så oändligt tacksamma över att vi fick köpa henne av Natascha Kolbe i Tyskland och att hon trodde på oss. Jag vet själv hur mån man är över vem man säljer sina valpar till, man vill att de skall få de bästa möjliga förutsättningarna och kärlek.
Kajsas år 2019 började med att hon födde sin andra kull valpar 2 tikar och 1 hane den 20 januari. De var jämna och fina till växten och förlossningen gick väldigt fint. Kajsa är en väldigt fin mamma som månar om sina valpar och gärna leker med dem också. Tiden gick väldigt fort och plötsligt flyttade de till sina nya hussar och mattar. Daidai Born This Way flyttade till Monica i Jakobstad, Daidai Black Velvet till Eva och Anders i Mariehamn och Daidai Broken Arrows till Malin i Sverige. Alla fick så fina hem, vilket vi är så tacksamma över. Kajsa återhämtade sig snabbt precis som förra gången efter valpningen och jag hade full utställningspäls på henne under hela valptiden, vilket inte alls har varit något problem.
Vinnarutställningarna på våren
I april var det dags för Svensk Vinnare utställning i Sundsvall och Anna-Lena Rylander satte henne till bästa tik och därmed fick hon sin första titel Svensk Vinnare 2019. Målet för mig under året var också att försöka med titlarna eftersom hon redan innehade både Internationellt championat C.I.B. och Nordisk champion NORD UCH.
Strax efter april gick färden vidare till Lettland och Riga. Min snälla mamma följde med mig på den långa resan. Vi åkte först till Stockholm och tog därifrån båten över till Riga. Jag förvånas verkligen över att inte flera svenskar ställer i Lettland, då det är lätt att ta sig dit och utställningen var jätte trevligt ordnad.
Väl på plats, så var det nästan bara finska pudlar med. Kajsa var inte 100% avspänd, så jag var tveksam till hur det skulle gå, men vi lyckades ändå erhålla BIM för domare Vondros Otakar från Tjeckien. Vi hade rest långt men vi fick också utdelning genom ännu ett championat, denna gång Lettiskt, samt Lettisk Vinnare 2019. Riga var en mysig stad och jag hoppas kunna göra ett återbesök vid tillfälle.
Agility Från våren fram till hösten deltog vi även i klubbens egna inofficiella agilitycup med 5 deltävlingar för andra året i rad och Kajsa erhöll andra pris i cupen på klubbens höstmöte i november för andra året i rad. Jag tycker det är så kul att visa att en utställningshund är så mycket mer än det och att de kan jobba gott och väl inom de andra hundsporterna förutom att bara vara vackra. Sen är det ju också så att en utställningshund som inte har driv, visar sig ju inte heller bra i ringen. Jag tycker att driv både ska finnas på utställningshundar och sporthundar, så det går hand i hand.
Kajsa har ställts sparsamt under året och sista utställningen blev sedan Helsinki Winner och Voittaja som på sätt och vis nu knöt ihop hennes utställningskarriär.
Helsinki Winner 2019
Första gången hon var på Mässcentrum i Helsingfors 2015, var hon endast en liten valp och 7 månader gammal. Vi deltog i Helsinki Puppy Show och hon tyckte inte alls om det. Självförtroendet brast för henne och efter den utställningen har jag fått jobbat hårt med att få henne avslappnad och glad i ringen igen.
I helgen var det ultimata testet att se om jag kunde visa henne avspänt och det kunde jag, cirkeln var sluten. Vi var tillbaka där det började bråka och det dåliga hade äntligen blivit bra. Vi kunde äntligen njuta i ringen tillsammans och hon kunde visa sin fulla potential. Så när pudelspecialisten och domaren Dragana Buijsic Vasiljevic från Serbien satt henne som andra bästa tik så var jag så stolt över oss och vad vi hade åstadkommit. Allt arbete hade äntligen givit frukt. Vi fick ingen titel denna gång dock ett Nordiskt reserv cert, men andra bästa tik på Helsinki Winner kändes ändå så mycket större och det viktigaste av allt, att hon verkligen gav järnet och gjorde sitt bästa.
Att vara med pudlar som är levande varelser är så speciellt. Just för att de har egen vilja, mentalitet och åsikter, gör att det aldrig blir tråkigt. Det kommer ständigt nya utmaningar och de upphör aldrig att förvåna en. Inte undra på att man har blivit en pudelnörd, det går ju inte att förklara på ett enkelt sätt all kärlek man känner till rasen och hur givande det är att vara tillsammans och göra saker tillsammans.