Vi närmar oss den tystaste delen av pudelåret, den delen då det är i princip inte är några utställningar kvar, då man sätter sig ner och börjar planera det kommande tävlingsåret. Jag tycker att det är skönt att det finns en tid för reflektion och planering.
Efter veckor av regn skiner nu plötsligt solen igen och det känns lite lättare att vara, speciellt då man har pudel. Som pudelmänniska är det så jobbigt med regn och blöta. Pälsarna blir fula och pudlarna ser ut som någonting som katten släpat in...
Trots lugnet så har träningsåret vad gäller agility tack och lov inte tagit slut. Tack vare hallen i Haraldsby "Ömsen Flow Dog Arena" så kan man nu träna året om. Jag har börjat en kortkurs i slalomteknik med Ares, där vi hoppas hitta de verktyg vi behöver för att finslipa tekniken och träna att lämna honom längre ifrån slalomet samt göra olika slalomingångar. Tyvärr har jag inte hunnit träna i veckorna vilket jag borde, då jag har haft möten eller någonting annat varje vardagskväll. Så jag får ta det därefter, vad jag hinner och orkar med. Jag har insett att jag borde ge avkall på lite mera för att hinna träna pudlarna mera, och det är nog någonting jag kommer att göra framöver.
På Åland International Dog Show träffade jag vår uppfödning "Avicii" Daidai Broken Arrows som blev BIR puppy för pudelspecialisten Toshinori Omura (Japan). Att få se sin uppfödning är så himla roligt och vad han hade vuxit till sig. Jag är så glad över hur fint Malin tar hand om honom. Jag visade Kajsa till andra bästa tik och jag är väldigt glad över den fina kritiken hon fick.
Efter Eckerö bestämde mig för allt att ställa Kajsa i Helsingfors på de stora vinnarutställningarna, blir andra gången men första gången officiellt. Jag gjorde ett stort misstag då jag ställde henne där när hon var valp, det var det sämsta beslut jag gjort i mitt hundliv. Hon var i en känslig ålder och tyckte det var jobbigt med alla intryck. Jag skulle säga att det är klokt att ta det lugnt med stora utställningar om man har en känslig valp, men man lär sig förhoppningsvis av misstagen. Dock var det ett jobbigt misstag som tog mig flera år jobba upp hennes självkänsla igen. Ofta har man för bråttom med valpar, man vill så mycket, speciellt om valpen är lovande, men det är nog bäst att ha is i magen och skynda långsamt.
Inkommande helg åker jag med Ares till Seinäjoki på utställning, vilket jag ser fram emot och allra roligast skall det bli att få träffa Monica och "Pipaluk" Daidai Born This Way som är Kajsas och Yespers dotter från B-kullen. Hon har nu hunnit bli 9 månader och skall ställas ut för första gången officiellt. Få se om hon kommer att känna igen mig. Har inte sett henne sen hennes matte kom och hämtade henne i början på året.
Sen fyllde ju Abbe och Ares 2 år den 3 oktober! Fina brorsorna som redan har resultat på agilitybanorna, jag ser så fram emot hur långt de kan gå. De har samlat på sig 2 LUVOR var, vilket jag är otroligt stolt över. Ares har också 3 utställnings CERT och jag hoppas nu att han skall få det sista CERTET som behövs för att bli Finsk utställningschampion. Min plan är sen att satsa på agility med honom och åka på tävlingar. Så nästa år kanske blir mera agilitytävlingar än utställningstävlingar. Vi får se var det slutar...
Jag har i alla fall lärt mig med tiden att saker och ting sällan går som man planerat. Det är bra att ha en plan men man får också bereda sig på att ha en Plan B om allt skiter sig.
Ha en bra fortsättning på hösten :-)
Foto 2: Sara Hamberg