Just som lugnet börjar lägga sig så är sommaren nästan slut. Jag kom precis hem från en 4 dagars skön resa till min syster som bor i Vanda. Där passade jag också på att ställa Ares och Kajsa då jag ändå var där.
Så var det äntligen dags att mäta in Ares, då det var hans första utställning efter fyllda 15 månader, han är nu 21 månader. Jag har med avsikt väntat att ställa honom då han ifjol fick kritik att han såg stor ut och han var ett gränsfall. Dock hade jag fått höra att pudlar kan sjunka 1-2 cm, vilket Ares gjort, så det var klokt av mig att vänta. Domare Vesa Lehtonen mätte in honom till 34 cm. Tyvärr registreras detta inte på finska hunddata, varken att han är slutmätt eller mankhöjden, så som man gör i Sverige. Dock känns det bra att han nu är dvärg och jag kan ställa honom och inte fundera på höjden mera. Han fick dessutom jätte fin kritik och slog en championhane och slutade som andra bästa hane med ännu ett CERT. Överlycklig är jag att vår Ares från första kullen har så god början på sin utställningskarriär. Dessutom har han visat sig väldigt lovande som Agility hund. Vi har tävlat inofficiellt tillsvidare och han har vunnit flera tävlingar redan. Vi jobbar på som bäst med att träna in slalom med alléteknik. Förutom allt detta så är han en helt underbar personlighet och som är så pudlig och go som man bara kan önska sig. Han påminner i mångt och mycket om vår första pudel Kaj som också hade Kudos bakom sig (släkt på långt håll).
Innan sommarlugnet infann sig, så hann jag för första gången i livet åka på utställning till Lettland. Just då var det också varmt och elen höll på klappa ihop på hotellrummet p.g.a. att luftkonditioneringen gick på högtryck. Min snälla mamma gjorde mig sällskap och på plats fick vi även sällskap av Mona Plånborg (Kennel Dreams in Red) och Marika Pontén (Kennel Silver Victori) från Sverige. Att träffa pudelvänner från när och fjärran är så himla roligt och speciellt då man uppmuntrar och hjälper varandra. Vi hade alla succé och Kajsa kan nu förutom Svensk Vinnare 2019 titulera sig Lettisk Vinnare 2019. Därmed har jag nått ett delmål med mitt utställande att samla på sig några titlar. Jag tror målsättningar är viktiga att ha för att hålla intresset levande och nå framgång. Utan mål ingen mening, lite så funkar jag i alla fall.
Kajsa överraskade och kom i löp redan 5 månader efter att valparna föddes på dagen, det var inte någonting som jag hade räknat med, utan jag trodde att det skulle vara som förra gången, då jag väntade ända till 8 månader efter valpningen innan löpet kom. Tydligen kan man inte lita på nåt visst mönster, utan det är väl hur det faller sig. Så vi får se då när nästa löp kommer om det blir i januari eller inte? Sen kanske det blir en parning för henne om det passar in i vårt liv just då.
Inte klokt att sommaren nästan är till ända och man börjar redan pricka in höstprogrammet, som består av utställningar, agilitytävlingar och träningar. Tiden går med en svindlande fart och Kajsas B-kull har redan hunnit bli ett halvt år gamla. Alla växer och som det ser ut nu lutar de alla åt dvärghållet. Jag är också så glad över de fina goda hem de fått och jag gläds över att Daidai Broken Arrows "Avicii", blev BIR valp på SKK utställning i Västerås.
Att ha pudlar skänker sån stor glädje, inte bara åt mig utan åt hela familjen. Är barnen borta så längtar de efter pudlarna, samma sak gäller min man. De är en naturlig del av familjen och vardagen och lever livet med oss vad vi än gör, om vi så är på sjön eller på skidsemestern. Bättre kompisar får man söka efter. De är alltid är glada och välkomnar en då man kommer hem och är en värmande kudde då man skall sova.
Ha en fortsatt fin sommar!