Så kom de då äntligen, vår B-kull med 3 st välskapta valpar, två tikar och en hane. Pappa är multichampion Equerry's I Say Yes "Jesper" och mamma vår multichampion Caspian Line's Look at Me "Kajsa".
Den här gången tänkte jag att det skulle vara lämpligt att para Kajsa med en toypudel eftersom Ares blev så stor och se var det skulle landa. Resultatet blev i alla fall en jämn kull och jag tippar att de blir dvärgar, fast det är nog ännu för tidigt att säga. De är nu över 6 veckor gamla och minsta tiken och hanen väger över 900gr och stora tiken väger 1,1 kg.
Valpningen
Kajsa visade tecken på att hon skulle valpa på lördag kväll den 19 januari då tempen hade fallit, hon började även lägga sig i valplådan och bädda i den. Hon visste direkt var hon skulle sköta valpningen och jag hade inrett vår dotters rum denna gång med all tänkbar utrustning som behövs inför det som stundade. Värkarna började vid tre tiden på natten, jag sprang ut och kissade med henne, rädd att hon skulle börja krysta ute i snödrivorna. Sista gången hon ville ut så hindrade jag henne tack och lov för då började jag ana en blåsa kort därefter. Först trodde jag att det var fosterblåsan, men nej det var vattenblåsan (man lär sig nytt för varje valpning), jag var osäker på om jag skulle ta hål på den eller vänta. Så jag ringde jourhavande veterinär. Jag tyckte även att hon hade lite svagare värkar denna gång. Veterinären sa att jag skulle vänta en halvtimme till, och om inget hände, så skulle jag återkomma.
Sagt och gjort jag hann bara med skakande hand lägga på luren då var kl. 06.00 på morgonen och strax därefter såg jag att Kajsa själv hade bitit hål på blåsan och vattnet hade gått. En kvart därefter anade jag första valpen och hon krystade till då första tikvalpen föddes 6.30 på morgonen. Följande tik kom en halvtimme senare vid sjusnåret, varefter hon tog en paus på en timme för att samla krafter (det är vanligt att de gör så har jag läst). Sista valpen som var en hane kom 8.05. Efter en timme började hon krysta igen (jag visste ju att det bara borde vara tre valpar eftersom vi gjort ultraljud) och då kom sista moderkakan ut.
Denna gång så visste Kajsa bättre vad hon skulle göra direkt efter förlossningen, hon åt hastigt upp moderkakan och började riva av fosterblåsan. Valpen var väldigt livsduglig och rörde på sig med en gång. Jag hjälpte till och gnuggade av navelsträngen med hjälp av mina naglar. Andra valpen tyckte jag att satt fast lite för länge, så jag ville hjälpa till. Jag lyfte upp vulvan (som jag hade läst att man skulle göra) och drog försiktigt nedåt fosterblåsan som valpen låg i, (hade gummihanske på) men det resulterade i att fosterblåsan gick sönder och jag fick panik. Hade jag förstört någonting nu, läste i uppfödarhandboken att vissa valpar kan födas utan fosterblåsa, så jag drog en lättnadens suck. Ut kom valpen och den var i gott skick, och började genast andas. Tredje och sista valpen lät jag komma ut av sig själv, hjälpte bara till att få av navelsträngen som kändes väldigt kort, det var nog för att moderkakan var kvar inne i Kajsa.
Ja, det är inte så lätt att vara "valpmorska", det är nervpirrigt och svettigt. Trots att jag hade en valpning bakom mig så var denna lite annorlunda trots att det var samma tik. Jag antar att man aldrig blir riktigt van med valpning och man kan heller inte pusta ut förrän man ser lugnet i tiken och att alla valpar ligger lugnt och stilla och diar vid sin mamma. Den synen är underbart skön och man känner hur alla spänningar i kroppen plötsligt släpper.
Jag delar nu med mig här av mina erfarenheter, eftersom det som står i uppfödarhandboken nog är till stor hjälp, men det berättar ju inte allt, det är skolboksexemplet. Det uppstår en massa frågor under själva valpningen som inte alls finns att läsa i boken. Kanske kan mina erfarenheter vara till någon nytta för någon annan.
Idag har det gått 6 veckor och valparna är pigga och busiga. Kajsa har slutat dia, vilket hon började göra då valparna fick sina framtänder. Istället äter de uppblött torrfoder (Golden Eagle för digivande tikar och valpar) samt Four Friends hundkorv. De har bra magar och är tjocka och fina. Jag har klippt klorna 2 gånger och rakat nosarna 2 gånger, dock har jag ännu inte tvättat dem. Jag har inte heller haft ut dem eftersom det kom ny snö och har varit lite kallt.
Det är så kul att se valparna växa, jag väntar med spänning att se vad det ska blir av dem. En valp skall flytta till Jakobstad och en till Sverige och båda blivande ägare vill ställa ut, vilket glädjer mig. Den tredje valpen så avvaktar jag ännu med och ser vad det blir.