Den som tror att Agility är lätt tror fel. Precis som så många som tycker att det ser så enkelt ut att rida, när det i praktiken inte alls är lätt. Jo, åka häst kan säkert de flesta, men att verkligen rida och att få hästen i form och balans, det är en helt annan sak. Så är det med Agility också.
När man ser ett ekipage (hund och förare) på banan som har flyt och tar alla hinder i ett svep, så ser det ju så enkelt ut, men när man själv sen ska försöka, så fattar man inte hur föraren före en själv fick det att se så lätt ut.
Senaste helg deltog vår lilla toypudel Kenny och jag i Camilla Åströms Agility kurs. Camilla är certifierad Agilitylärare och har själv tävlat i svenska landslaget.
Tyvärr hade vi bara möjlighet att vara med 1 dag, men det var en otroligt givande dag. Jag har i ärlighetens namn haft lite skräck att gå hennes kurser innan eftersom de inte ser så lätta ut och jag sa direkt då vi skulle börja "att kan vi dela upp banan och ta hälften av hindren i gången?" Att ta 18 hinder i rad med dålig handling är liksom ingen idé. Sagt och gjort, vi delade upp banan och tog hälften av hindren i taget och det gick så mycket bättre. Jag hade större möjligheter att fokusera på de olika handlingsgreppen som finns i agility: framombyte, bakombyte, blindbyte etc.
Efter dagen var jag så nöjd med Kenny och faktiskt med mig själv också, min ålder till trots så kom jag ihåg alla 18 hinder och krångliga svängar då vi körde hela banan på slutet. Det är väl som med allt i livet man skall utmana sig själv, för då växer man. Agility och de olika handlingsgreppen skall sätta sig i ryggmärgen för det är då det börjar funka, tänker man för mycket så låser det sig och hunden ser att man blir osäker.
Alla borde någon gång sätta sig ner och titta på Agility, det är ett nöje att se alla dessa olika raser och olika mattar/hussar som springer med sin fyrfota vänner. En del ekipage förstår varandra precis och är som en helhet, emedan andra inte alls pratar samma språk och stretar åt olika håll. Mitt mål är att jag och Kenny skall prata samma språk, och att vi skall hitta en harmoni då vi kör våra banor, precis som det var när man red d.v.s. ryttare och häst skall växa ihop till ett.