Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig när man skall tävla... Tur att man utövar en sport som heter Agility, där man inte behöver känna sig pinsam om man inte lyckas göra resultat.
Så var det för mig den här helgen, av fyra möjliga tävlingar så diskade jag mig i alla... "Stackars Kenny", sa min man då jag kom hem lite besviken över att jag inte lyckats prestera bättre. För som vanligt, inte var det ju toypudelns fel, nej felena var helt och hållet mina.
Första klassen visade jag för dåligt tunnelingången så han tog fel öppning, i andra tävlingen så lyckades jag springa glatt i fel mål (hade glömt banan uppenbarligen). Jag var säker på att jag hade nollat, så säger en chockad funktionär... "Nina, där är målet".... Alltså jag hade sprungit imål där starten var...
Följande dag, hade vi problem med gungan, så den hoppade vi över och blev diskade på grund av det och så när det slutligen var dags för hoppbanan så tänkte jag. "Nu jäklar" ska det gå... Ja, vad gjorde jag då? Jag tog fel slalomingång... Men jag sprang glatt i mål den här gången också och tänkte, nu var jag felfri, men icke sa nicke... Även denna gång fick jag kommentaren "Du diskade", "Va" svarade jag.... och rev sedan mitt hår... Hur dålig får man vara....
Så ibland undrar man verkligen, att är det värt att stiga upp en söndag morgon kl. 06.00 för att hinna till tävlingarna...
Kanske det är det som just är charmen med sporten att ena gången går det jätte bra, medan det andra gånger går på skit. Var det inte någon som sjöng "Living on the Edge"...
Hundsport är härligt och det är härligt med allt surr runtomkring, träffa människor som är lika glada och positiva, så är det lite disk, så vad gör det egentligen, det kommer nya tävlingar nästa gång. Det är ju just det som är så skönt med Agility, du får misslyckas och det är ingen som tycker att du är sämre för det.
Inte så konstigt att sporten tilltalar människor i alla åldrar och kön. Man kan få se ekipage av alla de slag och alla tävlar på samma villkor, visst är det underbart :-)