Om du inte är på plats så kan du inte vinna. Tror det var ungefär så Mikael Nilsson sa i sin Podd "Vinn mer"...
Åland Dog International Dog Show gick av stapeln den 28-29 september i år och grupp 2,8, 9 och 10 gick på söndagen och de övriga grupperna på lördagen. Totalt var det precis 2000 hundar anmälda till evenemanget vilket också var Ålands Kenneldistrikts målsättning. Hade vi haft bättre kommunikationer till Åland så tror jag att siffran hade varit ännu högre. Att bo på en ö är inte alltid idealisk när man är så himla beroende av kommunikationerna till och från. Tyvärr har ju Viking Line dragit in Kapellskärlinjen och det har bidragit till att vi fått mindre med turister över lag i sommar. Jag vet flera utställare som fick ta en lite längre minisemester för att de inte fick bilplats på de önskade dagarna...
Pälsvård inte alltid så lätt
Uppladdningen inför utställningen var lite stressande. Vi jobbade hårt i månader med att få Ennys päls i utställningsskick. Jag kan inte minnas när jag senast hade en pudel som tovade så lätt. Hennes päls är otroligt tät men med rätt så tunna hår. Jag sade till Lilly att, får vi inte pälsen i skick så får vi skämmas inför domaren. Vi lyckades få någon sorts fason på pälsen, men inte alls i den standard som jag hade önskat, nackhåren hade nöts bort av både halsband och tovor och benen som oftast var värst var ojämna.
Här är det ärlighet som gäller, många tror säkert att vi som har pudel, alltid har våra pudlar i toppskick... Många har det, men när tovåldern slår till, känner man sig ibland rätt hjälplös och det är inte bara en eller två gånger som jag funderat på att ta fram rakmaskinen. För att hålla en pudelpäls i skick krävs både envishet och uthållighet, det gäller både matte och hund. När jag beklagade mig på utställningen att det tagit tre timmar att få Enny torrfönad, så svarade en dam med storpudel att hon hade hållit på i fem timmar... Det finns ännu envisare och uthålligare människor tydligen...
Ringträning

Vad gällde Chloé så har hon inte velat visa upp sig på utställning. Hon tog sitt första CERT och blev BIM i Eckerö när hon var junior och just fyllt 1 år, det var 2021. Efter det så har hon inte velat visa sig, jag har därför ställt henne sparsamt. Innan Eckerö utställningen så gick både Chloé och Enny på ringträning hos Carina på Alandia Flowdog och det gav verkligen resultat för båda tikarna. Chloé tyckte det var så roligt att gå i ringen, men när vi kom till Eckerö föll hon delvis tillbaka och svansen ville inte riktigt gå upp, men jag tycker ändå om jag jämför med året innan att hon betedde sig bättre och gjort framsteg. Jag har tänkt att vi en dag ska komma till det att hon vill gå med mig i ringen utan ångest och att vi båda ska ha kul tillsammans. Framtiden får visa om vi kommer till det. Det går inte att tvinga en hund som inte vill visa sig. Mentaliteten skiftar otroligt mellan individer och man får förhålla sig till det. Därför har Chloé och jag satsat på agility som hon älskar och som jag tror stärker hennes självkänsla på sikt.
Enny är motsatsen till Chloé hon är tuff och lite utåtagerande, så Lilly gjorde ett helt fantastiskt jobb med henne på utställningen och lyckades visa henne till 4:e bästa tik och bästa juniortik med Junior Cert och Junior CACIB för domare Robert Kotlar, Ungern. Jag måste säga att jag var en stolt mamma när jag såg hur duktigt hon visade upp sin egen hund i ringen.
Uppfödargrupp

Till min stora glädje så kom Heidi från Tammerfors med Dagmar och Annette från Stockholm med Eros så vi fick ihop till uppfödargrupp i dvärgpudelringen. För att ens få visa uppfödargrupp så måste du minst ha Very Good (VG). Alla våra hundar fick Excellent med Ck (Championats kvalitet) förutom Chloé som fick VG då svansen inte riktigt ville hållas uppe hela vägen. Jag bestämde mig att vi skulle göra ett försök med uppfödargrupp i rasringen.
Vi gick in med Dagmar som första hund då hon var den enda svarta och därefter följde de vita pudlarna i storleksordning Eros, Chloé och Enny. Pudlarna var från två olika kombinationer där Chloé och Dagmar har samma pappa och mamma (Ronickens Skywalker x C.I.B. Caspian Line's Look at Me) men från olika kullar och Eros och Enny (Ch Medevi's White Extreme x Ch Daidai Cava) som är från samma kull. Domare Robert Kotlar som dömde rasen gav oss med ett leende HP (Hederspris) vilket betydde att vi fick tävla vidare i finalen i stora ringen. Till min stora lättnad så var alla med på att vi skulle stanna till finalerna trots att uppfödargruppen gick näst sist i stora ringen.
Vi var alla ganska trötta och slitna vid det här laget. Domaren hade tagit god tid på sig och låg efter i schemat med över en timme, vilket tar både på nerver och när man skall ladda upp. Dagen innan hade helt gått åt till att bada pudlar och på utställningsdagen hade man stigit upp vid 06.00. Detta är verkligheten när man håller på med utställning och vill man fortsätta med intresset så får man vänja sig vid det.
När vi väl kom till uppsamlingsringen där domaren gör en förhandsbedömning av hundarna, så tänkte jag på det Mikael Nilsson sa i sin podd. I stil med att: "är man inte på plats så kan man inte vinna". Vi var den andra gruppen på plats. Vi hälsade på Carina som ringtränat oss under hösten, för hon var där med sina fina spanska vattenspaniels under kennelnamnet Perro Cabo. Heidi sa, det verkar inte vara flera grupper här, vi har en chans. Vi ställde upp oss prydligt och inväntade domaren Colm Hastings från Irland. Han tittade på hundarna och vi fick springa fram och tillbaka, men under tiden så kom det flera grupper till och vi var tillslut 5 uppfödargrupper som alla hoppades på pris.
När jag såg de andra komma så tänkte jag asch också, men bestämde mig snabbt för att inte tänka på det, utan bara le och vara stolt över vår uppfödning. Vi gick in i stora ringen allra sist. Enny blev lite på eftersläp så när vi tillslut ställde upp oss på andra långsidan så var Lilly lite uppgiven över att Enny inte hunnit med och galopperat, men i det stora hela gjorde vi vad vi kunde och jag sa till Lilly att det finns inte så mycket mera att göra nu. Så le och se glad ut, för nu kommer domaren. Jag tror jag log mitt bredaste leende. Han delade sedan ut fjärde plats rosetten och jag tänkte asch också, men just därefter vände han på klacken och kom med den gula stora rosetten mot oss och jag kände en rysning över armen... den var till oss, vi placerade oss på tredje plats! Glädjen jag kände inombords var total. Känslan av erkännande, känslan av att allt jobb man lägger ut år ut och år in äntligen fick lite utdelning. Detta som alla drömmer om att få glänsa några sekunder i stora ringen blev verklighet och det med uppfödargrupp!
Carina Svenblad och kennel Perro Cabo placerade sig på andra plats. Jag måste säga att det var så roligt att se, att åländska uppfödare trots vår litenhet kan konkurrera. Mia Andersson som föder upp Borderterriers under kennel Znickznack placerat sig på en andra plats i uppfödargruppen på lördagen.
Att visa uppfödargrupp är lite speciellt, det gäller ju inte att bara kunna visa upp en fin individ utan minst fyra. När man också har en ras som pudeln, som kräver en hel del pälsvård så är det inte alltid det lättaste att få ihop till en hel uppfödargrupp, men detta var andra gången vi fick ihop det i Eckerö och denna gång med placering.
Till sist vill jag tacka alla som hjälpte till att förverkliga drömmen under helgen och det är Annette, Heidi, Linda och Lilly. Ensam gör ingenting men som team kan man göra allt!
Comments