October 23, 2019

March 27, 2019

December 31, 2018

Please reload

Senaste inlägg

Att aldrig ge upp...

June 13, 2017

Jag känner mig ödmjukt tacksam för det faktum att bitarna plötsligt fallit på plats för Kajsa och mig. Jag sitter hemma i soffan och har fortfarande svårt att fatta att vi lyckats med bedriften att Kajsa placerat sig som bästa tik, tre utställningar i rad. På den internationella utställningen i Gimo den 27 maj erhöll hon sitt andra cert och andra CACIB. Dagen efter på pudelspecialen i Hammarskog utanför Uppsala blev hon åter BIM med tredje certet och blev därmed både svensk och finsk utställningschampion bara 1 vecka efter sin 2 års dag. Den 11 juni åkte vi till Leksand på en nationell utställning och hon fick gå i öppna klassen trots att hon blivit champion (man får inte byta klass längre enligt nya reglerna om anmälningstiden gått ut) och blev BIM en tredje gång.

 

För mig är detta helt otroligt roligt och jag har inte riktigt smält det ännu. För en person som inte är invigd i hundvärlden låter det kanske inte så märkvärdigt, inte heller för en uppfödare som är proffs, men för mig känns det som jag äntligen fått lite tillbaka efter allt arbete som jag lagt ner.

 

Det är ju så att alla pudlar är olika till mentaliteten, jag har nu vår fjärde pudel och hon har helt skilt sig från de andra i mentalitet. Hennes person har varit lite ADHD (dvs väldigt uppmärksam och villig att göra någonting hela tiden), samtidigt som hon har varit lite blyg och försiktig, inte alltid en så lätt kombination. Hon reagerar kraftigt på olika människor och kryper ihop med svansen mellan benen om hon tycker att någon är outhärdlig. Detta har ju då förstås gjort att hon inte varit lätt att visa i ringen eller på bordet, eftersom jag aldrig vetat hur hon skulle reagera på en domare eller omgivningen omkring sig.

 

Dock har jag helat tiden tänkt att jag borde kunna stärka hennes självkänsla och då borde problemen lösa sig. Hon måste sluta tänka så mycket och mera lita på mig, med det i bakhuvudet har jag jobbat mig framåt. Jag har gått på många ringträningar med Mikael Nilsson och mental-hundträning med Maria Söderlund och fått goda tips av min vän Liz Karlsson och på det viset har jag tillslut hittat en väg framåt. En känslig individ behöver vänja sig vid saker och det med mycket positivitet. Jag har tränat mycket med att olika människor har fått känna på henne och ge godis. Jag har varit med trimbordet i olika miljöer och ställt upp det lite var stans för att ingenting skall verka konstigt. Jag har även sett till att göra samma rutiner på utställningsplatsen varje gång. Vara i god tid på utställningsplatsen, visa ringen och bordet. Leka i ringen och busa, samt visa henne de andra pudlarna vid ringside då de gått förbi och så vidare.

 

Visst har det varit gånger jag tänkt ge upp, som t.ex. efter Stockholm Int. Dog Show, då hon gick hela varvet runt med svansen mellan benen, för det finns ju inget ledsammare än att se en pudel med svansen mellan bena. Jag hade lust att krypa ut ur ringen eller göra mig genomskinlig. Jag kände mig oerhört pinsam, men vad kunde jag göra... Det var bara att packa ihop sina saker och åka hem och fundera på om jag skulle bita ihop eller bryta ihop. Men jag tänkte skam den som ger sig, jag måste lösa det här. 

 

Har man dessutom en vacker pudel, så är det ju oerhört frustrerande att inte kunna visa upp den på ett rättvisande sätt. 

 

Varför berättar jag då allt det här? Jo, jag vill gärna dela med mig om hur det kan vara och hur mycket arbete det ligger bakom lite framgångar som jag absolut inte tar för givet. Det handlar även om att inte ge upp utan att kämpa på, förr eller senare kommer belöningen på ett eller annat sätt och det viktigaste av allt är ju ändå att jag vill att min pudel ska känna sig stolt och glad och kunna vara avslappnad i olika situationer och lita på mig. Jag säger inte att vi är 100% där ännu, men jag känner att vi är på god väg och jag tror att vi har hittat ett koncept som fungerar i alla fall på utställning. Vi har dock lite samma problematik inom agilityn, men jag hoppas att hon mognar och att vi hittar sätt att komma förbi hennes osäkerhet som uppstår där också ibland. 

 

Nu tar Kajsa och jag lite semester och hoppas att det positiva sitter kvar efter uppehållet.
Glad sommar!

Please reload

Följ oss
Sök efter taggar
Please reload

Arkiv
  • Facebook Basic Square