Säkert rum och lite tankar framåt.

Jag var lite fundersam på hur vår valp "Lill Skuffarens" första nyårsnatt skulle fortlöpa. Han är extremt ljudkänslig, trots att han är van med mycket ljud sen liten. Vi har alltid varit av den åsikten att det är bra att vänja både valpar och barn med mycket ljud. Ingen av oss vill smyga runt i hemmet då de små ska sova.

Pianoljud kan vara farligt

En dag när jag satt vid pianot och började spela, så sprang Skuffarn iväg med svansen mellan benen rakt in i sovrummet. En sån reaktion har jag aldrig tidigare fått från mina pudlar, utan de brukar snällt agera publik och sätta sig runt pianot som bästa åhörare, trots att mitt pianospel är annat än bra, men de uthärdar. Efter ett tag så förstod Skuffarn dock att det inte var någon fara, utan anslöt sig till pudelpubliken med en lite skeptisk blick.

"Säkert rum" på nyår

När nu tolvslaget närmade sig på nyårsnatten, så tog jag med Skuffarn till sovrummet medveten om hans ljudkänslighet. Jag drog ned gardinerna och lämnade musiken på utanför. Vi hörde lite smällar och han ryckte till några gånger, men jag var där och pratade lugnt med honom. Summa sumarum så tog han det riktigt bra, ingen panik och inte några skakningar. Efter tolvslaget somnade han och jag kunde ansluta till gästerna och fortsätta festen.

Vi har gjort samma sak med alla våra pudlar sen de varit små att sätta dem i ett "Säkert rum" och det har fungerat bra. Jag vet att även hundcoachen Fredrik Steen pratade om säkert rum i TV på Nyhetsmorgon, så uppenbarligen fungerar det rätt så bra.

Lill Skuffarn eller Daidai Frostlord of Dunvegan snart 6 månader.

Så länge som folk håller sig till 12-slaget med att skjuta raketer och smällare, så kan man skydda sina hundar, men tyvärr håller man sig inte till reglerna. Min dotter som var hemma med de övriga pudlarna var ut och rastade Chloé, Ares och Enny tidigare på kvällen, varpå några smällar hördes. Chloé var den som blev rädd och började skaka, så himla onödigt. Varför tänker inte folk på alla djur? Även djuren ute i naturen måste bli stressade, inte bara tamdjuren.

Nytt år nya möjligheter

Otroligt vad tiden går fort, nu är vi inne på år 2026 och man har ingen aning om vad som väntar framöver och kanske lika bra det. Jag kan konstatera att året har börjat med mycket blåst och snö. Vi får se om stormarna fortsätter och om detta är den nya tiden, att det i klimatförändringens spår blir mera extrema väder. När man har pudel så uppskattar man varken blåst, snöslask eller regn. Ska det vara vinter får det hellre vara lite på kallare sidan, för kall snö sätter sig inte lika mycket i pälsen som när det är milt och benen blir fulla med snöbollar.

Mina planer för året och pudlarna är inte så storslagna. Förr hade jag en massa planer, men med åren tar man det mera piano. Jag vill se hur valpen utvecklar sig om det blir någon utställning alls i år. Jag ska i alla fall börja året med att gå på vår första utställningsträning. Jag har även bokat in en valpkurs som börjar nästa vecka. Chloé och Ares återupptar den regelbunda agilityträningen och får dela tid i coachgruppen för agility som jag har anmält mig till. Under hösten var det en lång agilitypaus då Chloé hade valpar. Min förhoppning är att kunna springa några agilitylopp i år igen och kanske få Kennel Daidais första agilitychampionat på någon av våra pudlar. Vi får se hur det går med den saken.

I alla fall känns det spännande och roligt att få gå lite kurser igen och se hur Lill Skuffaren som snart är 6 månader utvecklar sig. Jag är även nyfiken på hur stor han blir, för än så länge håller han sig under toymåttet. Jag mätte honom för några dagar sedan och då var han ca. 25,5 cm, gränsen för toy är upp till 28 cm, så vi får se var han landar. Kenneln har hittills bara fött upp dvärgpudlar, med undantag för några som nog passerat måttet till mellan, men som inte har ställts ut och därför inte heller slutmätts.

Nu ska jag fira helg efter en lång arbetsdag och ta en promenad med pudlarna i vintervärlden med pudlarna.