Sommaren var kort och hösten står för dörren..
Senast jag skrev hade jag varit på Senior FM i Villmanstrand och det var i juni. Nu är vi redan framme i slutet av september, otroligt vad tiden rinner iväg. Jag har så många gånger tänkt sätta mig ner och skriva några rader, men det har som vanligt varit fullt upp både kvällar och helger. Nu när hösten står för dörren så börjar tempot gå ner lite igen och man ser fram emot att få pyssla på inomhus och kura skymning med ett tänt ljus och dra en varm mysig filt om sig.
Sommaren blev ju inte riktigt den sköna varma som alla gått och hoppats på, men samtidigt ville man ju inte ha över 30 graders värme som det var i södra Europa där folk och djur dog i värmeslag, så vi får tacka för den svala sommaren som ändå var helt ok.
Hemma på vårt lantställe så fick vi en större agilitybana och en fin hemmabyggd hinderbod färdigställd, så nu kan agilityhindren få vintervila och ha det bra, samtidigt som jag har nära att plocka fram allt material när jag vill träna. Tur att man har en händig man som kan i princip allt, det är verkligen en lyx. Agilitybanan blev större och vi har nysått gräs som nu tagit sig så pass att man kan träna på hela banan. Nästa år, så hoppas jag kunna nyttja allting mera effektivt då allting är klart och man inte behöver sätta fritiden på att bygga och måla.
Under juli månad så hade vi mest semester för då brukar jag försöka att ha en tävlingsfri månad, men i september så deltog vi i skördehoppet där Ares tog sista certet och blev hoppchampion. Jag är så otroligt glad att vi till slut både klarade idealtiden och satte nollan. Banan var över 200 meter lång och man måste åtminstone prestera att springa en tid på 3,9 m/s för att klara nollan. Ares klarade det med -2,84s tillgodo plus noll banfel. Han vann klassen och fick sitt cert.
Chloé som hade en sån fantastisk start på våren i agility, började bara att diska sig efter Senior FM. Vi hade 11 diskade tävlingar i rad och jag började igen tvivla på vårt team. Vi hittade tack och lov varandra igen en stund på Skördehoppet och klämde till med två 0 hoppnollor. Tyvärr har vi ännu inte lyckats komma igenom en endaste agility 3:ans bana, men det står på önskelistan.
Lill Skuffarn har gått på lite diverse kurser och han älskar verkligen att få träna. När man ska lämna träningsbanan så vägrar han sen att gå av den. Han är som många toypudlar oftast är, väldigt smart men också fruktansvärt envis så det gäller att överlista honom. Han får inte mätas in förrän han fyllt 15 månader, så vi har valt att vänta med utställningsringen och han behöver överlag mogna både fysiskt och mentalt. Vi har inte bråttom som tur är. Om någon undrar så är han till rasen dvärgpudel efter sin mamma, men är toy till måttet och måste därför omregistreras till toy.
Min nya hobby - löpning
Jag fick en sportklocka av min man till födelsedagen. I och med det så tog min nya hobby fart och jag började att löpträna. Allt var egentligen min systers fel som har sprungit i över två års tid och deltagit i otaliga halvmaraton. Hon drog även omedvetet in min dotter i det hela som också börjat löpträna. Så Lilly och jag var med i Semesterloppet den 11 juli i Käringsund på 8 km och sen blev vi så taggade att vi sprang Breidanloppet på 5 km i augusti. Jag kan säga att Breidanloppet var värst fastän det var kortare, men det gick i mycket kuperad terräng.
Hursomhelst så var nog ursprungsorsaken att jag började löpträna för agilityn. Idag så är agilitybanorna väldigt fysiskt krävande om du inte kan stå stilla i mitten och dirigera din hund runtomkring på banan. Tyvärr så är inte mina hundar så väl tränade, så jag är tvungen att bli snabbare och orka mera. Oftast är klass 3 banorna över 200m och det ska gå snabbt. För att hinna med och få en bra tid, så är det viktigt att vara i fysiskt bra skick. Jag känner ju själv nu att jag orkar mera på banan och så till min stora lycka så har jag tappat några kilo på kuppen.
Åland international Dog Show
Sista helgen i september så är det så kul att vi har en officiell utställning på hemmaplan. Tänk vad skönt det är att slippa resa bort från Åland för att ställa hund. I år visade vi inte någon egen pudel, men jag fick förtroendet att visa vår uppfödning Daidai Eros som ägs av Annette Länghemmer. Vi hann även umgås på lördagen då hon kom hem till mig och vi fixade pudlarna i ordning. Hon skulle själv visa sitt nyförvärv Freddie i valpklassen och jag Eros i öppen klassen. Vi donade på hela eftermiddagen och regnet öste ner utanför. Det är inte så jätte kul med plaskväder då man ska försöka hålla en vit pudel i utställningsskick. Hursomhelst så sken solen på söndag morgon och vi kunde visa upp vita vackra pudlar. Annettes Gåsadalens Stark Som Järn Freddie blev BIR med HP och Eros fick Excellent med Ck men blev oplacerad i bästa hane. Domare var italinaren Marco Marabotto.
Måste tillslut ge all heder till de åländska organisatörerna och framförallt Utställningssektionen i Ålands kenneldistrikt och alla frivilliga människor från de lokala hundklubbarna som gör utställningen möjlig, utan dem skulle det inte bli någon utställning. Utställningen har blivit populär får svenskar, men även norrmän och danskar då det är nära att hämta hem ett finskt cert och CACIB.
Kommentarer