Första gången jag över huvudtaget reflekterade över rasen pudel, var för cirka 20 år sedan, när min vän Lillan kom ut från stallet på Sleipner med sina två mellanpudlar Kalle och Hobbe. Jag tänkte, arma djur som skall gå omkring med flätor och plastband... Föga anande jag, att jag själv en dag skulle äga en flock pudlar och tycka att flätor och platsband var en del av vardagsvården och inget märkvärdigt alls.
Jag anade inte heller då, att det var framtiden jag såg framför mig. Bilden med pudlarna utanför stallet har etsat sig fast på min näthinna eftersom jag kommer ihåg det som igår och när jag sedan för 6 år sedan började fundera att skaffa mig en egen hund, var det först inte pudel jag tänkte på utan en Phalene... Eftersom min man var allergisk så var jag tvungen att rådfråga om det var rätt ras för oss. Därför tog jag upp luren och ringde samma Lillan och frågade om Phalene var en bra ras om man var allergisk. Hon svarade tvärt "nej nej, men jag har en svart dvärgpudelvalp som ni kan få träffa, pudlar är allergivänliga". Sagt och gjort, Kaj kom in i våra liv och fångade våra hjärtan med en gång. På första besöket så kissade han på vardagsrumsmattan, men det gjorde inget för alla var redan förtrollade av Kaj.
Så starten till familjens pudelliv började med Kaj i december 2010 och efter det har näst intill allt bara handlat om pudlar. Jag är ju tyvärr lite en sådan person, att när jag väl börjar engagera mig i någoting så kan jag inte nöja mig med bara lite. Bara det att vi är inne på vår 4:e pudel och att jag redan hunnit skaffa mig ett kennelnamn säger en hel del hur jag är som person.
Vad är det med pudlar då som är så speciellt? Jag har ju inte erfarenhet av så många andra raser än Westie (West Highland White Terrier) och taxar. MIn mamma har sin tredje Westie nu och det är också en ras som jag kunde tänka mig, men pudeln är i min smak lite mera förfinad och mera mångsidig. Du kan göra så mycket med en pudel eftersom den är sportig, glad och aktiv, men pudlar kan även varva ner och ligga och mysa i soffan plus att den har en underbart mjuk och skön päls som kan formas och klippas efter egen smak.
Det där med pälsvård intresserar mig också jätte mycket och jag bestämde mig tidigt för att börja klippa själv. Dels sparar det pengar, men det ger också uttryck för ens konstnärliga sida. När jag var i tonåren så tecknade jag en hel del, så känslan för form och linjer tror jag att jag har lite gratis därifrån.
Så det här med pudlar är någonting som bejakar mig på många sätt, det är en livsstil och att bara få vara nära så kloka underbara hundar är en förmån som jag är så tacksam över.