Så har ännu ett år passerat... Allting gick inte riktigt som jag hade tänkt, men hur ofta gör det det? År 2016 var ändå ett bättre år än året innan då vi var tvungna att ta bort vår älskade dvärgpudel Kaj på grund av sjukdom. Tyvärr fick vi under året det tunga beskedet att vår älskade toypudel Kenny har en armbågsledsproblematik som gör att han inte kan tävla Agility mera, men vi hoppas ändå att han får vara med oss länge till.
Men man ska inte deppa utan se det som gick bra under året, så att man för med sig en positiv bild in på det nya året. Vår fina Aromatic Casino Royale "Karlos", blev Finsk och Svensk utställningschampion i början av året i Åbo. Så nu har vi 2 champions i familjen! Vår Kajsa Caspian Line´s Look at Me "Kajsa" blev i juni BIS-1 (Best in Show) på Ålands Bruks- och sällskapshundsklubbs inofficiella utställning endast 13 månader gammal, gissa om jag blev glatt överraskad :-) I Raisio samma månad blev Kajsa också BIM och hon tog sitt första finska cert, domare var Lisbeth Campbell, Norge.
Under sommaren klipptes Karlos ner, då jag kände att han fick ta en utställningspaus, även jag tog en välbehövlig paus på nästan 3 månader! Jag ägnade mig åt stug- och båtliv, ibland behöver man göra annat också.
På hösten ställde jag åter ut Kajsa och hon blev BIS-3 på inofficiella utställningen på Solvallen som Agility.ax ordnade. Jag fortsatte även träna henne i Agility. I oktober fick Kajsa sitt första svenska CERT och CACIB i Sundsvall av domare Wilma Strijbos, Nederländerna . I november ställde Kajsa och jag upp i hennes första officiella agility-tävling i Vanda på bortaplan där vi diskade oss i två tävlingar men tog en 3:e placering på en Agility hoppbana.
Så totalt sett var det ett bra år! Så vad är då planerna för nästa år 2017?
Ja, en sak har jag lärt mig under mina 6 år som jag hållit på med pudlar, att det lönar sig inte att planera för mycket, för saker och ting går nästan aldrig som man tänkt sig. Trots det har man önskemål och förhoppningar om vad man vill med framtiden, vad gäller pudlarnas hälsa och tävlingsresultaten.
Jag har i alla fall bestämt mig för att odla ut Karlos päls igen och se om vi skulle kunna få det sista CACIB:et, han saknar bara 1, jag tänkte även ögonlysa honom ifall det skulle finnas intresse för parning. Även Kajsa skall gå igenom sin första patellagranskning och ögonlysning i slutet på januari.
Nu närmast kommer jag att starta i Agility i Lojo och dagen därpå blir det utställning i Åbo. Går det inte bra på utställningen i Åbo, så tar vi utställningspaus till våren/sommaren då det är utomhusutställningar. Agilityn kommer jag dock att jobba vidare på och även tävla i mån av möjlighet för det älskar hon.
Trots att jag kollat tävlingskalendern så inser jag att jag inte kan planera för mycket. Jag har lärt mig att har man med hundar att göra, så går även de igenom sina utvecklingsstadier som man får ta hänsyn till. Alla mina 4 pudlar som jag har haft, har haft olika temperament och utmaningar.
Även jag har utmaningar att hantera t.ex. min nervositet, som jag vet att direkt påverkar min partner (pudeln). Jag vill kalla det utmaningar eftersom det ordet klingar mera positivt. Av utmaningarna lär man sig och blir en bättre hundmänniska och man blir även mycket ödmjuk. Det gäller att inte ta någonting för givet, men den dagen då man vunnit över en svårighet så känns segern så mycket bättre. Därför brukar jag hoppa och skutta när det går bra, för jag är inte bortskämd med det. Tycker att man får visa känslor, det är ok.
Med hopp om ett Gott Nytt pudelår 2017!