Hur känner du inför att kastrera din hane eller tik? Är det en svår fråga eller någonting självklart hur du väljer att göra med din hund och är det verkligen nödvändigt?
För mig har det inte alls varit helt självklart, men min grundprincip har ändå varit att inte kastrera, såvida det inte finns orsaker till att göra det.
Vad är en kastration?
En kastration innebär att man tar bort testiklarna hos hanhunden och äggstockarna hos tiken, men oftast tar man bort hela livmodern. När detta är gjort skall könsdriften avta och det är inte möjligt för hanhunden att göra valpar eller tiken att få valpar, om det är en kirurgisk kastration. Så det är ett drastiskt ingrepp och tåls att fundera på. Veterinärer rekommenderar att göra kastration först efter 6 månaders ålder så att hunden inte får ortopediska problem, d.v.s. hormonerna gör att den kan utveckla sin benstomme ordentligt. Finns studier som visar på det.
När skall man då överväga en kastration?
Enligt veterinärer skall man kastrera om det föreligger risk hos tikar att få juvertumörcancer. Det bör göras innan tiken får sitt första löp vilket är jätte tidigt för vissa som kan börja löpa redan vid 4 månaders ålder. Kastration görs hos hanhundar som bl.a. har testikeltumör. Du kan även kastrera din hund om den har aggressionsproblem eller blir oerhört stressad vid löpperioder. Tikar som inte får ordning på sin hormonbalans och t.ex. är mkt skendräktiga och får t.o.m. mjölk i juvren kan med fördel kastreras. Många kastrerar den ena individen om man har både hanar och tikar i samma hushåll.
Kemisk kastrering
Funderar du på kastration så rekommenderar jag att först testa kemisk kastrering för att se om själva kastreringen löser ditt problem eller inte. Vid kemisk kastrering av en hanhund placeras ett implantat under huden som gör att hunden inte frisätter testosteron, och en tik behandlas med p-sprutor. En kemisk kastrering håller i ett halvt till ett år beroende på implantatet, men det kan ta mellan fyra till åtta veckor innan du ser någon effekt av den kemiska kastreringen. Tänk på att kolla dopingreglerna, det är oftast inte tillåtet att tävla med en hund som är kemiskt kastrerad.
Mina egna erfarenheter
Jag har, trots det jag sagt ovan kastrerat tre hanar av helt olika orsaker och jag ska berätta närmare varför.
Vår toypudel var först ut att kastreras och det berodde helt enkelt på att han höll på kissa ner hela vårt hus. Han har en otroligt stark könsdrift och egensinne samt att veterinären konstaterade att han hade den största prostatan som hen sett på länge. Jag höll på bli galen hemma eftersom jag dagligen fick gå och torka pölar efter honom, golven svall upp och stolsben, soffben blev förstörda. I och med att han var okastrerad så producerade han mera urin. Dessutom markerade han på möblerna när jag inte tittade. Trots att han fick ha hanskydd på, så var hela skyddet genomsurt på morgonen vilket gjorde att det kom i sängen i alla fall, eftersom han alltid sover med oss. Beslutet blev kastration och urinmängden minskade och även markeringarna. Det försvann inte helt, men blev hanterbart. Dock dämpades inte hans könsdrift, han försöker para om han får tillfälle, men vad jag har förstått så sitter könsdriften i huvudet och kastrerar man en hane senare i livet så har de ju redan förstått vad det handlar om, i synnerhet om de har parat en gång.
Vår ena dvärgpudel kunde inte para naturligt visade det sig. Han gjorde tappra försök men fick inte till det. Det var dock inte huvudsaken varför jag kastrerade honom, utan för att toypudeln och han inte drog jämt. Han visade också ett viss mått av aggressivitet. Den aggressiviteten var inte riktad mot familjen utan mot toypudeln och det berodde på att det inte stod klart vem som var flockledaren. För att dämpa beteendet så kastrerade jag honom och eftersom han ändå inte kunde gå i avel så tyckte jag att det var ok om jag kunde få lite mera husfrid hemma. Tyvärr så fick han inkontinens av kastrationen, så det är värt att tänka på att det kan hända. Han fick en medicin som heter Propaline och det hjälpte först efter ett halvt år då det började ge effekt. Inkontinensen försvann men det tog uppemot 2 år innan han var helt torr. Veterinären sa att det är ovanligt att hanhundar kan få inkontinens.
När jag bestämde mig för att kastrera vår andra dvärgpudel så tog det emot måste jag säga. Jag hade inte gjort det om det inte varit så att vi har tikar i hushållet. Hade jag haft möjlighet att lämna bort honom under de tider då tikarna löpte, så hade jag inte tvekat. Alla som föder upp hundar, vet hur det är att ha både hanhundar och tikar i samma hushåll. Det är rent ut sagt ett rent helvete. Även om det handlar om i bästa fall en vecka så är det tungt för alla som bor i hushållet. Sedan den ständiga bevakningen att inte olyckan är framme. En uppfödares värsta mardröm är väl att det blir inavelsparning. Nej, det vill man inte uppleva.
Så trots det jag sade ovan att inte kastrera, så har jag gjort det på mina tre hanar av fyra. Har du enbart hanar i hushållet och de kommer överens, så ser jag ingen orsak till att kastrera. Mår hanarna inte dåligt av löp och får sidoeffekter av det så är det ju bara dumt att riskera en kastration för det kan gå fel. Dessutom får du räkna med att hunden får ökad hunger och lätt går upp i vikt. Att hitta rätt balans med fodermängd i förhållande till hundens vikt kan ta ett bra tag.
Spermabank
Har du en fin avelshane så går det ju också att frysa in sperma om du överväger kastration. Vi har närmast i Åbo en klinik som kan göra det och du betalar en årsavgift för att få ha sperman förvarad där. Sen kostar förstås själva tappningen och inskrivningen skilt. Så i slutändan blir det ändå en ganska dyr historia.
Slutligen
Det är säkert många som tycker att jag handlat helt fel då jag kastrerade våra hanar, men för vår del handlade det om att ha en hanterbar situation i familjen. Jag kan säga att efter sista hanen blev kastrerad så är löpen "A walk in the park" och alla hundar kan vara hemma och slippa stressen och upphetsningen som blev utmattande för alla inblandade.
Frågor att ställa sig själv?
Varför kastration, behövs det verkligen?
Skall min hund ställas ut?
Klarar jag av eventuell inkontinens?
Är min hund aggressiv? Tror jag att kastrationen löser problemen?
Vid löp - kan någon annan se efter min tik eller hane då?
Är min hund ett avelsmaterial?
Bär min hund på eventuella ärftliga sjukdomar?
Jag tror det är bra att verkligen tänka igenom kastrationen innan du bestämmer dig. För det finns ingen återvändo när det väl är gjort. Att gå på utställning officiellt är förstås helt uteslutet efter kastration och även kemisk kastration tillåter inte tävling inom de olika hundsporterna eftersom det räknas som doping som förändrar hundens prestation.
Comentários