• Ninsahn

Emotionell roller-coaster att föda upp valpar

Jag kan nu skriva om det som var lite jobbigt innan valparna föddes. Jag var till veterinären och röntgade Kajsas mage. Jag blev lite chockad då jag såg att man nästan inte såg någonting, men jag tänkte att det är för tidigt. Hon blev ju parad två gånger så jag tänkte att det tog den andra parningen 3 dagar senare.

Dock satte snart veterinären en oro i mig då hen kom ut och var röd uppåt halsen. Jag frågade är det nåt fel, varpå hen svarade ja det borde synas mera och livmodern ser förstorad ut. Jag svarade men kan det inte ha tagit på senare löpet att det är därför förbeningen inte syns så bra? Menar du att det kan ha hänt valparna nåt? Ja, svarade hen . Jag fick tårar i ögonen... och blev alldeles skakig. Menar du att de är döda? Hen nickade, men sade sen, ja helt säker är jag ju inte men livmodern ser inte riktigt normal ut... Jaha, svarade jag men vad kan vi göra då? Hen svarade att vi kunde ta ett blodprov för att se om infektionsvärdera var höga.. Vi tog blodprov på Kajsa och det visade sig att allting var helt ok. Ja vad gör vi nu då undrade jag? Vi väntar en vecka och tar nya bilder och ser om det har hänt nåt. Kanske allt ändå är ok svarade hen...


Med det sagt så for jag hem, helt omskakad. Innerst inne kände jag ändå att allt var ok. Hon mådde bra, magen växte och hon hade god aptit. Men samtidigt var det olustigt med en gnagande känsla och att livmodern skulle vara förstorad, vad mena hen med det? Jag tänkte för mig själv, att var jag veterinär hade jag tagit ett ultraljud och kollat om hjärtana slog på valparna. Hade man inte kunnat göra det? På det hela taget så kände jag bara att jag blev lämnad med ett stort frågetecken? Jag tittade på bilderna när jag kom hem och tyckte mig ana 3 valpar, så jag försökte lugna mig med att allt var ok. Kajsa mådde ju bra.



Följande vecka var jag på återbesök och då togs det nya bilder och tack gode Gud, där syntes valparna, men hen sa att det bara var 2. Jag frågade är du säker? Tycker jag ser en ryggrad till och visst hade jag rätt. Den 10 september, 4 veckor från idag, föddes 3 vackra valpar. 2 vita flickor och 1 svart pojke.


Med det sagt så vill jag bara berätta en historia om hur det kan vara att vara uppfödare, det är inte alltid så lätt. Mycket oro och funderingar innan valparna är födda. Jag vill inte heller hänga ut någon. Dock kan jag känna att veterinärens agerande kanske inte var det mest professionella bemötande jag varit med om. Alla är vi människor förstås och hen kan ha haft en dålig dag. Men i alla yrken som man möter människor så bör man kunna sätta sig in i den andra situation och försöka vara empatisk och hitta lösningar. I detta fall kollat med stetoskop eller ultraljud om man kunde höra valparnas hjärtan slå. (detta kom jag på efteråt, men jag är ju ingen veterinär)


Varför röntgar jag då? Är det nödvändigt kan man fråga sig. Jag röntgar för att få en uppfattning om hur många valpar som är i magen. Jag känner mig ännu så pass novis när det gäller förlossningar, så det är en trygghet att veta hur många man kan förvänta sig.


Som djurägare och uppfödare bör man också komma ihåg att lita på sin intuition, oftast har man rätt känsla från början om allting är ok eller inte! Viktigt att komma ihåg.